Predikan till Alla helgons dag V:4

De enda människor som med säkerhet kan lovprisas är de som inte lever sitt liv utan Guds (jfr Gal 2:20), ty människans liv är ingenting annat än frestelse (Job 7:1).Det finns två skäl för denna lovprisning och för ett vant öga kanske endast ett. Vi behöver inte frukta att i sanning och med visshet lovprisa dem som förtjänar att prisas, och vi bör inte tveka att förhärliga dem som är så till den grad behärskade av härligheten, att vi inte på något sätt kan påverka dem. Ty det finns inte rum för fåfänga där sanning råder.
Men du frågar mig: ”Varav består helgonens härlighet?” Ingen av dem förhärligar sig själv, ty det är skrivet: Låt en annan prisa dig, inte din egen mun (Ords 27:2). De prisar inte heller varandra, ty de är så upptagna av att förhärliga Skaparen, som är deras salighet, att tiden inte räcker till för ömsesidig lovprisning. Det är vad profeten säger, vilket vi redan har hänvisat till: Saliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov (Ps 84:5).
Jag kan emellertid inte tro att helgonen saknar härlighet, särskilt med tanke på vad aposteln säger: Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande, eviga härligheten (2 Kor 4:17). Och profeten: Tänk på mig, Herre, när du visar nåd mot ditt folk, ta dig an mig när du räddar dem. Låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje, och jubla med dem som är din arvedel (Ps 106:4-5). Han säger inte: ”för att du skall lovprisas av dem som är din arvedel” utan ”med dem som är din arvedel”, för att vi skall förstå att den tillkommande lovprisningen kommer att vara gemensam. Om arvedelen lovprisar Herren, vem kommer att lovprisa arvedelen? Låt oss lyssna till vad aposteln säger: Då får var och en sitt beröm. Från vem? Från Gud (1 Kor 4:5). Det är en stor lovprisning som utgår från Gud! Och vilken stor längtan står inte till den! Utbytet av lovprisning är saligt. Det är saligt att lovprisa och att bli lovprisad.