Julaftonspredikan I:1

En glädjefylld röst ljuder på jorden, en jublande röst som talar om frälsning i syndarnas hyddor (Ps 118:15). Det har förnummits ett ord om godhet och tröst, ett ljuvt tal som är värt att ta till sig (1 Tim 1:15). Jubla ni himlar (Jes 49:13), klappa i händerna alla träd inför Herrens ansikte, ty han kommer (Jes 55:12). Hör ni himlar, och lyssna, du jord (Jes 1:2). Förundras och lovprisa honom allt som är skapat och särskilt du, människa, ty Jesus Kristus, Guds Son, föds i Betlehem i Judeen. Finns det en människa med stenhjärta (Hes 11:19), vars själ inte blir utom sig vid detta ord (Höga V 5:6)? Har man någonsin hört något liknande och har världen någonsin fått en sådan nyhet?
Jesus Kristus, Guds Son, föds i Betlehem i Judeen. Korta ord som betecknar det Ord som gjort sig litet, men som ändå är uppfyllt av himmelsk smak! Vår kärlek bemödar sig om att sprida denna honungslena ljuvlighet, men finner inga ord. Så stor är nämligen nåden i denna enkla mening att den omedelbart förlorar sin smak, om man ändrar en enda prick (jfr Matt 5:18).