Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

23 december 2006

Missus est II:16

Beträffande denna provisoriska titel som Gud förlänade honom för att man skulle kalla honom så och tro att han var fader till Gud och även beträffande hans egennamn som man utan tvekan måste återge med ”tillväxt” kan du dra slutsatsen vem och vad slag av man denne Josef var (Luk 7:39). Tänk samtidigt på den gamle patriarken som såldes till Egypten (1 Mos 37:27-28), och inse att Josef inte hade fått ärva endast hans namn, utan även blivit delaktig av hans kyskhet och fått hans oskuld och nåd (1 Mos 39:7-12). Ty den förste Josef som på grund av avund såldes av sina bröder och fördes till Egypten (jfr 1 Mos 37:5,11,27-28) förebådar Kristus som även han blev såld (jfr Matt 26:15). Vår Josef som undflydde Herodes avund förde Kristus till Egypten (jfr Matt 2:13). För att förbli sin herre trogen tillbakavisade den förste Josef inviterna från sin husbondes hustru (1 Mos 39:7-11). Den andre Josef som visste att hans hustru, modern till hans Herre, var jungfru höll sig troget kysk. Åt den förste blev det givet att tyda drömmar (1 Mos 40:12) och åt den andre att bli invigd i och delaktig av de himmelska mysterierna. Den ene förvarade säd inte bara för sig själv utan för hela folket (jfr 1 Mos 41:35, 56), den andre fick vaka över brödet som kom ned från himlen (Joh 6: 41, 51) både för sig själv och för hela världen. Det råder inga tvivel om att Josef var en god och trogen (Matt 25:21) man, han med vilken Frälsarens Moder blev trolovad (Luk 1:27). Ja, en trogen och klok tjänare som Herren har satt (Matt 24:45) att vara ett stöd för hans moder, sörja för hans kroppsliga väl och med ett ord att som den ende på jorden vara nära förenad med honom i hans stora plan (jfr Jes 9:6 i ordalydelse från Int till mässan på juldagen – Magni consilii angelus). Därtill kommer att evangelisten preciserar att han är av Davids släkt (Luk 1:27). Ja, denne Josef var verkligen av Davids hus, en avkomling av den kungliga ätten med ädelt blod och ännu ädlare hjärta. I sanning en Davids son (Matt 1:20) som inte vanärade sin fader David. Jag upprepar: en ej blott kroppsligen utan till tro, helighet och självutgivelse Davids son. En andra David som Herren fann efter sitt sinne (Apg 13:22) åt vilken han tryggt kunde anförtro sitt hjärtas mest dolda och heliga hemlighet. Som för en andra David uppenbarade han sin vishets dolda och okända tankar (jfr Ps 51:8) och gav honom att inte vara okunnig om den hemlighetsfulla vishet, som ingen av denna världens makter kände till (1 Kor 2:7-8). Och slutligen: många profeter och kungar hade velat se, men fick inte se, och velat höra, men fick inte höra (Luk 10:24). Gud gav honom att inte blott se och höra, utan att bära, leda, omfamna, kyssa, vara nära och beskydda honom. Man skall emellertid även tro att inte bara Josef utan även Maria var av Davids hus, ty hon skulle inte ha blivit trolovad med en man av Davids släkt (Luk 1:25), om hon inte själv hade varit av Davids släkt (jfr 4 Mos 36:8). Således var båda av Davids hus, men i Maria uppfylldes Herrens ed till David (Ps 132:11), medan Josef var anförtrodd och vittne till det infriade löftet.