Missus est II:13

Men du undrar om inte Gud hade kunnat ge ett tydligt tecken på att hans födelse inte var vanärande och att hans moder var oskyldig? Det kunde han förvisso ha gjort. Men han kunde inte undanhålla demonerna det som människorna skulle veta. Därför var det nödvändigt att för denna världens härskare (Joh 12:31) en tid dölja Guds hemliga plan. Om Gud hade velat utföra sitt verk öppet, hade han inte behövt frukta att djävulen skulle ha kunnat lägga hinder i vägen. Men Gud själv som inte bara med makt utan även med vishet har gjort allt vad han velat göra (Ps 135:6) har för vana att i alla sina verk bevara vissa överensstämmelser i ting och tid för skönhetens skull. Samma sak gäller här, när han i sitt underbara verk förnyade oss, var han angelägen om att inte bara visa sin makt utan även sin klokhet. Om han hade velat, hade kunnat göra det på ett annat sätt, men han föredrog att försona oss med sig (2 Kor 5:18) på samma sätt och enligt samma ordning som människan hade fallit. Djävulen hade förfört kvinnan och sedan besegrat mannen genom att begagna sig av kvinnan (1 Mos 3:6). På motsvarande sätt skulle djävulen förföras av en jungfrulig kvinna och sedan öppet besegras av en man, Kristus. På så sätt skulle godhetens konst leka med ondskans list, Kristi makt skulle krossa den Ondes styrka och Gud skulle visa sig klokare och starkare än djävulen. Det är i sanning så som det passade den människoblivna Visheten att besegra andens ondska (Vish 7:30), för att den inte bara skulle sträcka sig med kraft från öster till väster, utan även styra skickligt allt (Vis 8:1). Hon når från den ena änden till den andra, det vill säga från himlen till helvetet. Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där, säger profeten (Ps 139:8). På dessa båda ställen har han handlat med makt genom att jaga bort den övermodige från himlen och klä av den girige i helvetet. Han ansåg det även lämpligt att ordna allt i himlen och på jorden med mildhet, det vill säga efter att från ovan ha jagat bort den som hade skapat oro. Det övriga bekräftade han i frid och för att här nere bekämpa den avundsjuke, lämnade han oss ett nödvändigt exempel på sin mildhet och ödmjukhet (jfr Matt 11:29). Genom sin vishets beundransvärda ledning visade han sig mild mot de sina och stark mot sina fiender. Ty vad skulle Guds seger över djävulen ha tjänat till, om vi hade förblivit högmodiga? Marias och Josefs trolovning var således nödvändig, ty tack vare den blev det heliga dolt för hundarna (jfr Matt 7:6), Marias jungfrulighet besannades av hennes trolovade och jungfrun aktades i enlighet med det rykte som var förutsett för henne. Kunde den gudomliga försynen ha varit klokare och värdigare? Genom denna plan blev ett vittne invigt i de himmelska hemligheterna, fienden utesluten och Jungfruns rykte obefläckat. Hur skulle annars denna rättfärdiga man ha kunnat besparats äktenskapsbrott. Det är skrivet: Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet (Matt 1:19). Eftersom han var rättfärdig ville han inte ange henne. Ja, han skulle inte ha varit rättfärdig om han hade varit medbrottslig i vetskap om att hon var skyldig, lika lite som han inte skulle ha varit rättfärdig om han hade fördömt henne i vetskap om att hon var oskyldig. Då han således var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte han skilja sig från henne i tysthet.