Missus est II:15

Men någon kanske tänker annorlunda och påstår att Josef hyste tvivel som alla män skulle ha gjort och att han inte ville leva tillsammans med Jungfrun som han hade misstankar mot, men som han inte ville utlämna eftersom han var from. Det skulle ha varit anledningen till att han ville skiljas från henne i tysthet. Mitt svar är i korthet följande: Även om man uppfattar saken så, var Josefs tvivel nödvändigt, eftersom det förtjänade att skingras genom ett gudomligt budskap. Så är det också skrivet: När han hade beslutat sig för (att skilja sig från henne i tysthet) uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande” (Matt 1:20). Det är anledningen till att Maria blev trolovad med Josef (Matt 1:18) eller som evangelisten säger en man som hette Josef (Luk 1:27). Han betecknar honom som en riktig karl för att han var dygdig och inte för att han var en äkta man. (Bernhards ordlek med de latinska orden ”vir =man” och ”virtus = dygd” går inte att få med i översättningen.) Eller en annan evangelist kallar honom inte helt enkelt man utan hennes man, och med rätta eftersom man trodde att han var det. Han kallades således Marias man eftersom det låg närmast till hands att tro det, liksom han kallades Frälsarens fader, vilket han inte var, men förtjänade att uppfattas så enligt evangelisten: Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef (Luk 3:23). Han var i själva verket varken make till modern eller fader till sonen, även om det för en tid var nödvändigt med hänsyn till vissa omständigheter att tro att han var det och att kalla honom så.