Missus est II:10

Låt dig inte förvirras av sådant du läser på andra ställen, t. ex: Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor (Luk 2:52). Det som här sägs om vishet och nåd säger inte någonting om vad han var, utan verkade vara. Det tillkom således ingenting som han inte redan hade, men om det verkade så var det för att synliggöra något i den stund han själv ville. Människa, när du gör framsteg, går du inte framåt när och hur du vill, men utan att du vet om det är dina framsteg är reglerade och ditt liv organiserat. Barnet Jesus, som organiserar ditt liv, organiserade även sitt eget. Han framstod som vis när och inför de människor som han ville, och fullkomligt vis när han ville det, även om han i och för sig aldrig var annat än fullkomligt vis. Samma sak gäller att han alltid var ”full av all nåd” (jfr Kol 2:3, Joh 1:14) inför Gud och människor (Luk 2:52), men han visade det ibland mer och ibland mindre efter eget gottfinnande och i enlighet med vad han ansåg lämpligt med tanke på förtjänsterna hos dem som såg honom eller i den mån det gagnade deras frälsning. Det är helt klart att Jesus alltid hade en mans ande, även om han kroppsligen inte alltid såg ut så. Men varför betvivlar jag att han var man i sin moders sköte, när jag inte på något vis ifrågasätter att han var Gud? När allt kommer omkring är det bra mycket mindre att vara man än Gud.