Om mig

Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

01 december 2006

Missus est I:5

Ängeln Gabriel blev således sänd av Gud till denna stad.

Till vem?
Till en jungfru som var trolovad med en man som hette Josef.
Vem är denna jungfru värdig att hälsas av en ängel
och ödmjuk maka till en snickare?
En sällsam blandning av jungfrulighet och ödmjukhet.
Gud fann behag till denna själ,
vars ödmjukhet gav glans åt jungfruligheten,
och vars jungfrulighet förskönade ödmjukheten.
Vilken aktning är hon inte värd,
vars fruktsamhet upphöjer ödmjukheten,
och vars moderskap helgar jungfruligheten!

Du hör att hon är jungfru,
och du hör att hon är ödmjuk.
Om du inte kan efterlikna hennes ödmjuka jungfrulighet,
tag då efter hennes jungfruliga ödmjukhet.
Jungfrulighet är en lovvärd dygd,
men ödmjukhet är nödvändigare.
Jungfrulighet är ett råd,
ödmjukhet en föreskrift.

Om det ena är sagt: Den som kan må tillägna sig detta (Matt 19:12), och om det andra: Sannerligen, om ni inte blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket (Matt 18:3). Det första är en belöning, det andra är ett krav. Du kan nämligen bli räddad utan jungfrulighet, men inte utan ödmjukhet. Jag hävdar att ödmjukhet som begråter förlorad jungfrulighet är till behag, men också att inte ens Marias jungfrulighet skulle ha varit till behag utan ödmjukhet. Över vem vilar min ande, är det skrivet, om inte över den som är ödmjuk och vilar sig (Jes 66:2 - citat från Gregorius den Store, Augustinus eller Hieronimus)? Detta sägs om den ödmjuke och inte om jungfrun. Om Maria inte hade varit ödmjuk, skulle den Helige Ande inte ha kommit över henne (jfr Luk 1:35). Om han inte hade kommit över henne skulle han inte ha gjort henne havande, ty hur skulle hon ha kunnat bli havande genom honom utan honom? För att hon skulle bli havande genom den Helige Ande är det helt klart att, Gud såg mer till sin tjänarinnas ödmjukhet (Luk 1:48) än till hennes jungfrulighet, vilket hon själv vittnar om. Om hennes jungfrulighet var till behag, blev hon havande tack vare sin ödmjukhet. Därav följer att det utan tvekan är ödmjukheten som gjort hennes jungfrulighet behaglig.

posted by Bernhard av Clairvaux | 08:18