Missus est I:6

Vad säger du, högmodige och jungfrulige broder? Maria glömmer att hon är jungfru för att endast berömma sig av sin ödmjukhet, medan du struntar i ödmjukheten och smickrar dig med din jungfrulighet. Hon säger: Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna (Luk 1:48). Vem? Hon? Förvisso den heliga jungfrun, den kyska jungfrun, jungfrun som givit sig åt Gud. Är du kyskare än hon? Frommare? Med mindre än att din avhållsamhet råkar vara till större behag än Marias kyskhet, för att du tack vare den skall kunna vara till behag utan ödmjukhet, vilket hon inte var. För övrigt – ju mer aktningsvärd du är genom kyskhetens enastående gåva, desto större orätt gör du mot dig själv, när du i dig befläckar dess skönhet genom att blanda den med högmod. Det hade varit bättre för dig att inte vara oskuld än att yvas över den. Jungfrulighet är inte allom given och jungfrulighet tillsammans med ödmjukhet mycket mera sällsynt. Så om du endast kan beundra Marias jungfrulighet, är det nog med att du beflitar dig om att efterlikna hennes ödmjukhet. Men om du är både oskuld och ödmjuk, är du stor – oavsett vem du är