Missus est I:7

Det finns emellertid någonting än mer beundransvärt hos Maria, nämligen hennes fruktsamhet i kombination med hennes jungfrulighet. Aldrig har man hört talas om att en kvinna var samtidigt moder och jungfru. Men om du tänker på vems moder hon är, vart leder dig din beundran för hennes enastående upphöjdhet? Till insikten att du inte kan beundra henne tillräckligt? Är det inte din eller snarare Sanningens uppfattning att hon, vars son är Gud, är upphöjd över alla änglakörer (Resp. 1:a vesper, Marie Upptagning, Breviarium cist.)? Vågar hon inte kalla Gud, änglarnas Herre, sin son, när hon säger: Min son, hur kunde du göra så mot oss (Luk 2:48)? Vilken ängel skulle ha vågat säga så? Han är tillräcklig och stor för dem, då de är andar genom skapelse och av nåd ämnade och kallade att bli budbärare, enligt Davids vittnesbörd: Han har gjort andarna till sina sändebud (Ps 104:4). Maria som vet att hon är Guds moder kallar med vördnad sin son Majestät, som änglarna tjänar med vördnad. Gud försmår inte att bli kallad det som han har värdigats bli.