Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

03 december 2006

Missus est I:7

Det finns emellertid någonting än mer beundransvärt hos Maria, nämligen hennes fruktsamhet i kombination med hennes jungfrulighet. Aldrig har man hört talas om att en kvinna var samtidigt moder och jungfru. Men om du tänker på vems moder hon är, vart leder dig din beundran för hennes enastående upphöjdhet? Till insikten att du inte kan beundra henne tillräckligt? Är det inte din eller snarare Sanningens uppfattning att hon, vars son är Gud, är upphöjd över alla änglakörer (Resp. 1:a vesper, Marie Upptagning, Breviarium cist.)? Vågar hon inte kalla Gud, änglarnas Herre, sin son, när hon säger: Min son, hur kunde du göra så mot oss (Luk 2:48)? Vilken ängel skulle ha vågat säga så? Han är tillräcklig och stor för dem, då de är andar genom skapelse och av nåd ämnade och kallade att bli budbärare, enligt Davids vittnesbörd: Han har gjort andarna till sina sändebud (Ps 104:4). Maria som vet att hon är Guds moder kallar med vördnad sin son Majestät, som änglarna tjänar med vördnad. Gud försmår inte att bli kallad det som han har värdigats bli.