Missus est I:9

Men salig är Maria! Hon saknar varken ödmjukhet eller jungfrulighet. Förvisso en unik jungfrulighet som moderskapet inte förändrat utan ärat, och samtidigt en ojämförlig ödmjukhet som den fruktsamma jungfruligheten ej gjort om inte, utan fört till dess höjdpunkt. Dessutom, en fruktsamhet utan like som samtidigt beledsagar jungfrulighet och ödmjukhet. Är inte allt detta beundransvärt, ojämförligt och unikt? Och när du begrundar det är det förvånande, om du inte är tveksam att avgöra vad du beundrar mest och finner mest hänförande: jungfruns fruktsamhet eller moderns renhet, barnets upphöjdhet eller dess ödmjukhet i förening med en sådan upphöjdhet. Frånsett att de tre tillstånden utan tvekan är att föredra framför ett enda, är det ojämförligt mer upphöjt och lyckligare att ha fått allt och inte endast något.