Missus est II:3

Gläd dig, Adam, vår fader
och du, Eva, än mer.
Ni gav oss livet
men tog det även ifrån oss.
Ja, värst av allt,
ni dödade oss innan ni födde oss.

En av era döttrar
– och vilken dotter –
skall trösta er
och särskilt dig,
du som är upphov till eländet
och vars skam har vilat över alla kvinnor.

Nu är tiden inne
när skammen tas bort.
Mannen skall inte längre kunna urskulda sig själv
och grymt anklagande kunna säga om sin kvinna:
”Kvinnan som du har ställt vid min sida,
hon gav mig av trädet och jag åt” (1 Mos 3:12).

Skynda därför, Eva, till Maria!
Moder, skynda till din dotter!
Dottern skall försvara sin moder,
ta bort hennes skam
och blidka sin fader.
Ty om mannen föll genom kvinnan,
är det endast genom kvinnan han återupprättas.

Adam, vad säger du?
”Kvinnan som du har ställt vid min sida,
hon gav mig av trädet och jag åt.”
Dina ord är onda.
I stället för att urskulda dig ökar de din skuld.