Julaftonspredikan III:6

Med våra länder omgjordade och våra lampor brinnande (Luk 12:35) måste vi under nattväkterna vaka över vår hjord av tankar och handlingar, så att Herren finner oss beredda när han kommer vid den första, andra eller tredje nattväkten (Luk 12:30). Den fösta nattväkten är ett rätt handlande varigenom du bemödar dig att hela livet rätta dig efter den regel som du har lovat att följa, utan att överskrida de gränser som dina fäder satt upp (Ords 22:28) för denna väg och detta liv, utan att vika av varken till höger eller vänster (4 Mos 20:17 etc.).
Den andra nattväkten är en ren avsikt som innebär att det rättframma ögat ger ljus åt hela kroppen (Matt 6:22), det vill säga att du gör allt som du gör för Gud och återför all nåd till dess källa för att den skall flöda på nytt.
Den tredje nattväkten innebär att bevara enhet. Som medlem i klostret låter du de andras vilja gå före din egen. Du lever med glädje tillsammans med dina bröder utan att klaga, bär dem och ber för dem, så att man kan säga om dig: Denne älskar sina bröder och beder mycket för folket Israel och den heliga staden Jerusalem (2 Mack 15:14). Den enföddes ankomst i dag tänder hos oss den kunskap som lär oss att Herren kommer, och som är den ständiga och beständiga grunden för vår livsföring.