Julaftonspredikan III:1

”I dag skall ni veta att Herren kommer"

Hör detta, alla folk, lyssna alla som bor i världen (Ps 49:2-3). Vakna och jubla, ni som vilar i mullen (Jes 26:19), ty läkaren kommer till de sjuka, befriaren till de förslavade, vägen till de vilsegångna och livet till de döda. Han kommer, som skall kasta alla våra synder i havets djup (Mika7:19), bota alla våra sjukdomar (Ps 103:3) och bära oss på sina skuldror (4 Mos 7:9) för att återge oss vår egen ursprungliga värdighet. Hans makt är stor, men hans barmhärtighet är än mer förundransvärd, ty det är så han ville komma, han som hade kunnat nöja sig med att hjälpa oss.
I dag skall ni veta att Herren kommer (jfr 2 Mos 16:6 – Invitatorium på julafton). Dessa ord har fått en plats i Skriften vid en bestämd tidpunkt, men det är inte olämpligt att vår moder, Kyrkan, har valt dem för tidebönen aftonen före Frälsarens födelse. Kyrkan räknar alltid med råd och Anden från sin brudgum och sin Gud. Hennes älskade vilar mellan hennes bröst (Höga v 1:13) och han har förmånen att besitta och behålla tronen i hennes hjärta. Det är förvisso hon som har sårat den älskades hjärta (Höga v 4:9) och hennes kontemplativa blick når ända ner till avgrunden i Guds hemligheter Så har deras hjärtan blivit en slutgiltig boning – han i henne och hon i honom. När kyrkan ändrar eller lägger till (alterat vel alternat) ord i den heliga Skrift, har den nya formuleringen mer styrka än den gamla och kanske till och med mer styrka ju större avståndet är mellan sken och verklighet, ljus och skugga, härskarinna och tjänarinna.