Julaftonspredikan II:6

Men varför tala om alla dem som har lärt sig medlidande genom att lida (jfr Heb 5:8), medan de heliga änglarna längtar efter vårt sällskap? Är det utifrån det som vi är, dvs maskar och stoft, som det himmelska Jerusalems murar skall återuppbyggas (Ps 51:20)? Ni kan föreställa er med vilken längtan himlens invånare väntar på att få återuppbygga de gamla ruinerna i sin stad (Jes 61:4), hur ivriga de är att få levande stenar som tillsammans med dem skall utgöra återuppbyggnaden. (Enligt kyrkofäderna skall människor ersätta de fallna änglarna – översättarens kommentar.) och hur de går av och an mellan Gud och oss. Troget bär de fram vår klagan till honom och med största tillgivenhet hans nåd till oss. De har ingenting emot att vi är deras medarbetare , ty de har redan blivit våra tjänare. Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen (Heb 1:14)?
Låt oss skynda oss, bröder, jag ber er, låt oss skynda oss. Hela den stora himmelska härskaran väntar på oss. Vi fick änglarna att jubla när vi omvände oss och började att göra bot (Luk 15:10). Låt oss springa och skynda för att göra dem fyllda av glädje.
Men stackars dig, vem du än må vara, om du överväger att återvända till din dypöl och din spya (2 Pet 2:20). Tror du, att du på domens dag kan räkna med välvilliga vittnen, när du nu berövar dem en så stor och efterlängtad glädje? Ja, de jublade när vi började göra bot, som om de såg oss återvända från dödsrikets portar (Jes 38:10). Vad sker nu, om de ser att vi vänder ryggen åt paradisets port och att vi går tillbaka när vi redan har en fot i paradiset? Må kroppen stanna här nere, och låt oss upplyfta våra hjärtan!