Julaftonspredikan II:7

Spring, bröder, spring! Det är inte bara änglarna utan även deras skapare som väntar på oss. Allt är ordnat för bröllopet (Matt 22:8), men huset är ännu inte fullt (Luk 14:22). Man väntar ännu på gäster som skall fylla festsalen.
Fadern väntar på er och längtar efter er, inte bara på grund av den stora kärlek med vilken han har älskat er (Ef 2:4). Den enfödde Sonen som är vid Faderns sida har redan sagt er: Fadern själv älskar er (Joh 16:27). Men Fadern längtar efter er även för sin egen skull, enligt profeten: Det är inte för er skull jag ingriper, utan för min skull (Hes 36:22).
Vem kan betvivla att han fullföljer det som han har lovat Sonen med orden: Be mig, så ger jag dig folken som arv (Ps 2:8). Och på ett annat ställe: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter (Ps 110:1). Alla hans fiender kommer inte att bli så förintade som vi, hans lemmar (1 Kor 6:15), som till en viss grad får utstå deras anfall. Detta löfte blir inte uppfyllt förrän den sista fienden, döden, blir förintad (1 Kor 15:26).
Vem kan betvivla hur mycket Sonen längtar efter den frukt som hans födelse och hela hans jordeliv, särskilt hans kors, hans död och priset för hans dyrbara blod ger i skörd (Ps 107:37)? Kommer han inte att överlämna åt Gud och Fadern det rike som han har erövrat (1 Kor 15:24)? Kommer han inte att återställa de skapade varelserna för vilka Fadern sände honom till världen?
Även den helige Ande väntar oss, ty han är den kärlek och godhet (jfr Gal 5:22) i vilka vi blivit förutbestämda från all evighet. Hur skulle man kunna betvivla att han vill fullfölja sin förutbestämmelse?