Julaftonspredikan II:8

Allt är ordnat för bröllopet (Matt 22:8) och hela den himmelska härskaran längtar efter oss och väntar på oss. Låt oss därför springa, men inte på måfå. Låt oss springa med längtan och våra dygders framsteg. Den som går kommer framåt. Må var och en av oss säga: Vänd dig till mig och visa mig nåd, som du gör med dem som älskar ditt namn (Ps 119: 132). Förbarma dig över mig, inte efter mina förtjänster, utan i kraft av det som är bestämt.
Vi säger likaså: Som himlen vill, så låter han det ske (1 Mack 3:60) och: Ske din vilja (Matt 6:10). Vi är väl förtrogna med vad som står i skriften: Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss (Rom 8:31)? Och: Vem kan anklaga Guds utvalda (Rom 8:33)? Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt (Matt 20:15)?
Detta bör för närvarande vara vår tröst ända tills vi går hädan och Herren kommer att vara med oss. Må han i sin stora barmhärtighet leda oss fram till denna lyckliga sorti och den klara morgondagen. Må han även värdigas besöka oss och vara oss nära den i morgon, dvs juldagen. Må han som kom med sin stora barmhärtighet för att förkunna frihet för de fångna (Jes 61:1) i morgon befria den som känner sig duka under för frestelser. Så kan vi med frälsningens glädje ta emot kronan från barnet, vår konung. Må han bistå oss, han som lever och råder med Fadern och den helige Ande, Gud från evighet till evighet. Amen.