Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

17 januari 2007

Julaftonspredikan III:2

I dag skall ni veta att Herren kommer. Enligt min uppfattning riktas genom dessa ord vår uppmärksamhet till två dagar. Den första varar från den första människans fall till världens slut. Helgonen har ofta förbannat den (Jer 20:14). Adam skapades denna mycket ljusa dag, men han förvisades från den och störtade sig in i den jordiska verklighetens plågor och framlevde en mörk dag, nästan helt utan sanningens ljus. Denna dag föds vi alla, men frågan är: skall man kalla den dag eller natt? Dag, tack vare förståndets ljus, en gnista, som den oövervinneliga barmhärtigheten har givit oss.
Den andra dagen kommer att bli de strålande helgonens dag och en ständig evighet, då den klara morgon lyser, som utlovats barmhärtighet. Natten kommer att vara uppslukad och segern vunnen (1 Kor 15:54), skugga och mörker borta. Det sanna ljusets glans kommer att lysa upp allt, ovan och nedan, ute och inne. Därför säger ett helgon: Låt mig var morgon möta din trofasthet (Ps 143:8) och när morgonen gryr har du mättat oss med din nåd (Ps 90:14).
Men låt oss återvända till vår dag som kallas nattväkt (Ps 90:4) på grund av att den är så kort. Psalmisten som den helige Ande ofta använder sig av karakteriserar denna dag som intet och tomhet (Jes 40:17), när han säger: Våra dagar rinner bort (Ps 90:9), mina dagar svinner bort som rök (Ps 102:4) eller: Få och svåra har mina levnadsår varit (1 Mos 47:9), enligt patriarken som sett Herren ansikte mot ansikte (1 Mos 32:30). Denna dag kommer Gud att ge människan förstånd och intelligens, men för att kunna lämna världen (Joh 13:1) måste människan även få del av hans kunskaps ljus. Ty om hon skulle lämna sitt fängelse och dödens skugga utan klarsyn, skulle hon inte för alltid kunna tillgodogöra sig ljuset. Guds ende Son, rättfärdighetens sol (Mal 4:2) kommer såsom ett stort lysande ljus att brinna och lysa upp denna världens fängelse, så att alla som vill vara i ljuset kan träda fram inför honom och förena sig med honom, varvid avståndet mellan dem och honom utplånas. Våra synder skiljer oss från Gud (Jes 59:2). Men när de väl en gång blivit utplånade förenas vi för att bli ett med honom och så bli upplysta av det sanna ljuset och bilda en enda kropp (1 Kor 12:12). För man ett släckt ljus nära ett brinnande så att de berör varandra börjar det första att lysa. Så får oss det synliga att förstå det osynliga (jfr Rom 1:20).