Julaftonspredikan II:5

Innan arvtagarna är återställda, kommer arvet inte att bli det. Enligt apostelns vittnesbörd ropar hela skapelsen som i födslovåndor (Rom 8:22). Och vi står på arenan inför hela världen, inför både änglar och människor (1 Kor 4:9). Det är skrivet: De rättfärdiga samlas kring mig, ty du är god mot mig (Ps 142:8).
Martyrerna begär domens dag. Inte på grund av att de törstar efter hämnd utan därför att de längtar efter fullkomlig salighet som de då kommer att få åtnjuta. Av Gud får de följande svar: Var stilla ännu en liten tid tills era bröder nått sitt fulla antal (Upp 6:11). Det är sant att var och en fått en vit klädnad, men de bär inte två, så länge som vi inte är klädda på samma sätt. (Uppståndelsen är såsom en klädnad. I väntan på den får martyrerna en första: rättfärdighet – översättarens förklaring.) Som en garanti och borgen har vi deras kroppar, och dem förutan och oss förutan kan de inte bli fullkomliga. Därför säger aposteln om patriarker och profeter: Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss (Heb 11:40).
Tänk om även vi kunde föreställa oss hur de inväntar vår ankomst, hur de längtar efter oss, hur uppmärksamt de söker oss och med vilken lycka de hör det goda som sägs om oss!