Julaftonspredikan II:1 forts

Ni är således de sanna judarna, om ni genom hela ert liv bekänner att ni är syndare och förtjänar de hårdaste straff, att Gud är själva godheten och att han efterskänker er de eviga straff ni har förtjänat i utbyte mot obetydliga och övergående bestraffningar. Den som emellertid inte gärna vill göra bot, tycks i handling visa att han inte behöver botgöring. Den som inte bekänner sina synder eller hävdar att han inte har behov av det, bekänner inte Guds godhet.
Men om ni är sanna judar och det sanna Jerusalem har ni ingenting att frukta. Jerusalem är en fredsvision. Vision och inte ägodel. Han har skaffat frid till stadens gränser (Ps 147:14), inte vid infarten eller i centrum. Om ni inte har frid – fullkomlig frid kan ni inte få i denna världen – betrakta den, rikta er blick, uppmärksamhet och längtan till den. Må ert hjärtas ögon vända sig åt samma håll och må er vilja inrikta sig på frid. Så kommer ni att göra allt av kärlek till denna frid som övergår allt förstånd (Fil 4:7). I allt vad ni gör har ni ett enda mål, nämligen att bli försonade för att få frid med Gud (Rom 5:1).