Julaftonspredikan II:3

Den nya återlösningens, nyskapelsens och den eviga lycksalighetens dag har börjat gry (Resp. Hodie nobis in Nativ. Domini). Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada (Ps 118:24) ty i morgon skall vi gå hädan. Vad skall vi lämna, om inte världens och kroppens fängelse, behovens bojor, nyfikenhetens fåfänga och behag? Allt som mot vår önskan utgör hinder för vår inre längtan.
Vad har vår ande att göra med den jordiska verkligheten? Varför söker och njuter den inte av den andliga verklighet som den längtar efter? Ni andeväsen därovan, vad har ni gemensamt med tingen här nere? Sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden (Kol 3:1 f). Den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar (Vish 9:15).
Vår eländiga kropps många behov förlamar oss. Vår kladdiga längtan och jordisk njutning hindrar oss från att flyga bort omedelbart eller en och annan gång. Men frukta inte, i morgon skall ni gå hädan och lämna fördärvets grop och den djupa dyn (Ps 40:3). Frukta inte i morgon skall ni gå hädan och lämna denna dödens kropp (Rom 7:24) och syndens fördärv. Lev denna dag i Kristus och vandra så som han själv vandrade. Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde (1 Joh 2:6). Frukta inte, i morgon skall ni gå hädan och kommer för alltid att vara med Herren (1 Tess 4:16). Eftersom det är uttryckligen sagt: Herren skall vara med er, kan vi förstå det så här: medan vi lever i kroppen (2 Kor 5:6) kan vi leva med Herren genom att hålla oss till hans vilja, men han är inte med oss för att samtycka till vår vilja. Om vi redan vill vara fria beror det på att vi längtar efter att bryta upp och gå hädan. Men Gud har sina skäl att skjuta upp det. I morgon skall vi bryta upp och Herren skall var med oss. Och då vill han det som vi vill och oenighet råder inte mellan vår och hans vilja.