Julaftonspredikan III:8

Börja med att betrakta skapelsen, alltings plats och ordning, och se all makt i skapelsen, med vilken vishet den är uppbyggd och godheten i hur den är sammansatt. Se hur mycket och stort som blivit skapat med makt. Se med vilken vishet allt har ordnats och tilldelats sin plats. Beträffande godheten, se med vilken välvilja det högre har blivit förenat med det jordnära i en kärlek som är värd att älskas och beundras. Ett jordiskt citronträd har av Gud fått en livskraft som brukar vara fallet med träd, varifrån deras behagliga lövverk, blommornas skönhet, frukternas smak och deras medicinska verkan kommer. Men inte nog med det. Han tillfogade en förmåga att varsebli, så att djuren inte bara skulle ha liv utan även kunna bruka sina sinnesorgan.
Och han gick ännu längre. Han ärade vårt citronträd med förstånd. Så har människan inte bara liv och varseblivningsförmåga genom sina sinnesorgan, utan kan dessutom genom sitt förstånd skilja mellan sådant som är fördelaktigt och ofördelaktigt, mellan gott och ont, mellan sant och falskt.
Han ville även upphöja vår stora svaghet i en än högre härlighet. Hans majestät är koncentrerat, så att det som är det bästa, det vill säga han själv kan förena sig med vårt citronträd. I en enda person lyckas Gud och citronen förenas, majestät och svaghet, högt och lågt, med andra ord ingenting mer upphöjt än Gud och ingenting enklare än en citron. Men så stor var Guds ynnest mot oss att han steg ner till vår citron, medan den blev bevärdigad att stiga upp till Gud (dignatio et dignitas). Således kan man tro att citronen åstadkommit allt som Gud i själva verket gjort med den, och att allt som citronen fått utstå i själva verket är vad Gud fått underkasta sig genom ett mysterium som är lika outsägligt som obegripligt.
Men lägg dessutom märke till följande. Liksom den gudomliga trefaldigheten utgörs av personer och att enheten består i en ”substantiell” identitet, så utgör ”substanserna” i denna speciella förening, nämligen det människoblivna Ordet, en trefaldighet och enheten består i att personen är unik (De tre substanserna = Ordet, kroppen och själen. Översättarens förklaring). Och liksom personerna i Gud inte splittrar enheten, liksom enheten inte förminskar trefaldigheten, upphäver inte i Kristus den unika personen substansernas olikhet och dessa omintetgör inte personens enhet. Denna högsta trefaldighet (Gud) har åt oss berett denna andra trefaldighet (Kristus), som är ett förundransvärt verk, unikt bland och långt ovan alla hans verk. Ord, kropp och själ strålar samman för att utgöra en unik person. Dessa tre utgör en enhet som är trefaldig, inte genom sammansmältning av substanserna, utan genom personens enhet.
Detta är den första och högsta föreningen, den första av de tre som ovan nämnts. Men, människa, var på det klara med att du är citronen och att du inte skall yvas. Du är förbunden med Gud och skall inte vara otacksam.