Julaftonspredikan III:9

Den andra föreningen som är förundransvärd och saknar motstycke är föreningen jungfru och moder. Aldrig har man hört talats om att en kvinna som fött barn varit jungfru eller att en kvinna som förblivit jungfru fött barn (Ant. Senex puerum, 2:a vesper, 2 feb.). Enligt naturens ordning har man aldrig påträffat jungfrulighet där det råder fruktbarhet eller fruktbarhet där det råder jungfrulighet. Hon vars jungfrulighet och fruktbarhet möts är unik (jfr Ps 85:11). Här har det hänt en enda gång och kommer aldrig att hända igen. Liknande kvinnor har aldrig funnits tidigare och kommer inte att finnas efter henne (Ant. Genuit puerpera, Laudes, julafton).

Den tredje av dessa föreningar är kombinationen människans tro och hjärta. Om den är underlägsen den första och andra föreningen, torde den inte vara mindre hållfast. Det är förunderligt hur människans hjärta kan avpassa sin tro till dessa två föreningar, det vill säga att tro på att Gud blev människa och att han föddes av en jungfru. Liksom järn och lera inte kan hopfogas, kan inte människans hjärta och tro förenas, utan den helige Ande som bindemedel. Måste vi således tro att han är Gud, som blir lagd i en krubba, skriker i en vagga, utstår ett barns alla trångmål? Gud som gisslas, bespottas, korsfästs, blir lagd i graven och stängs inne av två stenar, han den Högste som inte har några begränsningar (jfr Bar 3:25)?