Julaftonspredikan IV:3

Jag har frälsning i rikt mått (Jes 33:6), varigenom jag kan återvinna min tillblivelses renhet, nämligen Kristi obefläckade födsel. Men stanna inte upp, Herre Jesus: Gör nya tecken, låt åter under hända (Syr 36:6), ty de första har genom vanans makt förlorat sin kraft. Från solens uppgång till dess nedgång (jfr Ps 50:1) är jordens bördighet och årstidernas regelbundna växling stora under. Men detta är vi sedan så länge vana vid att ingen människa tänker närmare på det. Gör nya tecken, låt åter under hända.
Se, jag gör allting nytt (Upp 21:5), svarar han. Och vem är han som svarar så? Lammet som sitter på tronen, ja det ömsinta och älskliga lammet som blivit smort. Det är vad, Kristus, dess namn betyder. Vem kan tycka att han är sträv och hård, som vid sin födelse inte var det minsta hård mot sin moder eller gjorde henne illa?

I sanning nya under!
Född utan vanära och utan smärta.
Evas fördömelse (1 Mos 3:16) förvandlades i Maria.
Hon födde sin son utan smärta.
Ja, jag upprepar:
fördömelse förvandlades till välsignelse,
vilket hade förutsagts av ängeln Gabriel
som sade:
Välsignad är du bland kvinnor (Luk 1:42).
Du saliga,
och enda kvinna som blir välsignad
och inte fördömd,
ensam om att vara fri från den allomfattande förbannelsen
och att förskonas från födslosmärtor!
Bröder
det är inte förvånande att han inte
tillfogade Maria någon smärta
som bar hela världens lidanden,
enligt Jesajas ord: Han led våra plågor (Jes 53:4).

Det finns två ting som mänsklig svaghet fruktar, nämligen skam och smärta. Han kom för att bära båda, och tog dem på sig när han – för att inte nämna allt annat - dömdes av de orättfärdiga till döden, till den mest nesliga död (Vish 2:20). För att försäkra oss om att vi blir befriade från skam och smärta, besparade han Maria detta genom obefläckad och smärtfri födelse.