Julaftonspredikan IV:10

Men när når vi dit? När fyller du oss med glädje inför ditt ansikte (jfr Ps 16:11)? Vi gläder oss redan i dig, ty du har besökt oss såsom en soluppgång (Luk 1:78). Och vi gläder oss alltjämt och framgent i hopp om att vår saliga hopp skall infrias vid din förestående återkomst (Tit 2:13).
Men när får vi åtnjuta den fullkomliga glädjen, inte utifrån det som är i vår åtanke, utan din närvaro, erfaren och icke förväntansfull glädje? Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära (Gal 4:5). Det är tillbörligt att vår fördragsamhet blir känd, liksom vår Herres blev känd för alla. Finns det något som är mindre passande än en människa, som är medveten om sin egen bräcklighet är högdragen, medan härlighetens Herre var så anspråkslös i relation till sina medmänniskor? Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29), säger han för att också vår anspråkslöshet skall bli känd av alla.
Fortsättningen Herren är nära skall förstås som hans högra hand. Ty när det gäller den vänstra har han själv sagt: Jag är med er alla dagar intill tidens ände (Matt 28:20).
Bröder, Herren är nära. Gör er inga bekymmer (Fil 4:6). Han är nära och kommer snart att uppenbara sig. Ge inte efter och förtröttas inte. Sök Herren medan han låter sig finnas , åkalla honom medan han är nära (Jes 55:6).
Herren är nära de förtvivlade (Ps 34:19), nära dem som väntar på honom, som av hjärtat ropar till honom (Ps 145:18).
Vill du till sist veta hur nära han är? Lyssna till bruden som sjunger om brudgummen som står bakom väggen (Höga v 2:9). Denna vägg är din kropp som hindrar dig från att se honom som är nära. Därför längtar Paulus efter att bryta upp och vara hos Kristus (Fil 1:23). Med smärta skriver han: Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp (Rom 7:24)? Samma sak uttrycker profeten i en psalm: För mig ut ur mitt fängelset, så att jag kan prisa ditt namn (Ps 142:8).