Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

01 februari 2007

Julaftonspredikan IV:7

Längtar du efter att finna än värdefullare rikedom och härlighet som överstiger allt? Då står lidandets kärlek till ditt förfogande. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner (Joh 15:13). Den härligheten och frälsningens rikedom är Herrens dyrbara blod, varigenom vi har blivit friköpta (1 Pet 1:19) och hans kors som är vår stolthet enligt apostelns ord: Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herre Jesu Kristi kors (Gal 6:14). Han sade även: Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus (1 Kor 2:2).
Den vänstra handen är Jesus Kristus – korsfäst. Och den högra handen är också Jesus Kristus – men förhärligad.
Kristus, säger han, den korsfäste Kristus. Kanske är vi detta kors på vilket Kristus spikats fast, ty människan har formen av ett kors och när hon sträcker ut sina armar blir det ännu tydligare. Jag har sjunkit ner i bottenlös dy, säger Kristus i en psalm (Ps 69:3). Vi är dyn, ty av den har vi blivit danade (1 Mos 2:7). Men då var vi lera i paradiset, nu är vi det däremot i djupet. Jag har sjunkit ner, säger han. Jag är inte här på genomfärd och jag har inte dragit mig tillbaka. Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20). När Tamar födde sina tvillingar stack Zaram fram sin hand som blev ombunden med ett rött band (1 Mos 38:27 f) – ett tecken på Herrens lidande.