Julaftonspredikan IV:9

Men vad menar vi, när vi talar om det som vi inte anat (1 Kor 2:9)? Givetvis om källan som inte kan rinna uppåt. Vi vet att källor av naturen följer dalgångar och forsar ned för bergsstup. Du låter källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen (Ps 104:10). Det är därför som jag så ofta försöker påminna er om att Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd (1 Pet 1:5).
Vatten från en källa kan inte rinna uppåt till en högre nivå än varifrån det kommer. Det kan rinna nedåt och på samma nivå. Det verkar som högmodet följer denna naturlag. Det följer nådens vägar. Om den förste övermodige, som Skriften betraktar som kung över alla högmodets söner (jfr Job 41:25), läser vi inte att han skulle ha sagt ”Jag skall bli mer upphöjd än den Högste”, utan jag skall bli som den Högste (Jes 14:14).
Aposteln ljuger emellertid inte, när han säger att denne förhäver sig över allt som kallas gud och låter sig tillbedjas (2 Thess 2:4). Människans öra fasar för sådant tal. Må även hennes ande förfasa sig över denna tanke och den förvända önskan som ligger bakom! Jag försäkrar er att det inte är bara denne som sätter sig ovan Gud, utan alla som är högmodiga. Gud vill att vi gör hans vilja, men den högmodige gör sin egen. Det verkar vara jämlikt, men lägg märke till vilken disproportion. Gud vill att vi gör hans vilja i samstämmighet med vårt förnuft. Den högmodige gör sig egen vilja med eller mot bättre vetande. Du ser att det handlar om upphöjelse och att nådens strömmar inte når ända dit upp. Om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket (Matt 18:3), säger han som är livets källa (Ps 36:10), i vilken all nåds fullhet bor och från vilken den flödar (Kol 2:9).
Förbered nu alla vattenfåror, jämna alla högar som utgörs av jordiskt högmodiga tankar. Tag efter Människosonen och inte den första människan, ty nådens källa låter sig inte anas av människans hjärta – jag menar den rent köttsliga och jordiska människan. Rena ditt öga för att kunna se det klara ljuset. Böj dit öra (Ps 45:11) till lydnad, så att du en dag når den eviga vilan och den frid som överstiger all frid. Gud är klarhetens ljus, lugnets frid, aldrig sinande källa och evig. Betrakta Fadern som källan, ty Sonen föds av honom och den helige Ande framgår av honom. Betrakta Sonen som ljuset, ty han är det eviga livets utstrålning och det sanna ljuset som lyser över alla människor (Joh 1:9). Betrakta den helige Ande som friden, ty han vilar över varje fridsam och ödmjuk människa (jfr Jes 11:2).
Med dessa ord vill jag inte göra gällande att dessa egenskaper är absoluta, ty även Fadern är ljus (1 Joh 1:5), så att Sonen är ljus av ljus. Sonen är även frid, vår fred som gjort de två lägren till ett (Ef 2.14). Slutligen är den helige Ande också en flödande källa som ger evigt liv (Joh 4:14).