Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

06 februari 2007

Julaftonspredikan V:2

Var inte natten djup och hela jorden täckt av mörker (1 Mos 1:2), när våra fäder tjänade de gudar som de hade gjort sig, hängav sig åt fullständigt vanvettigt avguderi och tillbad trä och sten (Hes 20:32)? Var inte natten likaledes mörk för var och en av oss, när vi levde utan Gud i världen (Ef 2:12), följde våra låga drifter, sinnliga lustar och blev till slavar under världsliga anfäktelser (Tit 2:12)? Ja, vi ställde våra lemmar till förfogande som vapen åt orättfärdighet och synd, orättfärdiga handlingar som ledde till nya orättfärdiga handlingar, med andra ord mörkrets gärningar som vi nu skäms över (Rom 6:21).
De som sover sover om natten, och de som berusar sig är druckna om natten, säger aposteln (1 Thess 5:7). Sådana var ni, men ni har blivit återupplyftade och helgade (1 Kor 6:11). Ni är ljusets och dagens söner, och inte nattens och mörkrets (1 Thess 5:5).
Härolden som utropar dagen är densamme som utropar: Var nyktra och vaksamma (1 Pet 5:8). Pingstdagen svarade han judarna i de andra lärjungarnas namn: Hur skulle de här männen kunna vara berusade, det är ju bara morgon (Apg 2:15). Det är också vad hans medapostel säger: Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt som det hör dagen till (Rom !3:12-13).
Låt oss lägga av oss mörkrets gärningar, säger han, det vill säga sömnaktighet och rus, då - de som sover sover om natten, och de som berusar sig är druckna om natten (1 Thess 5:7) som vi just sagt. Nu är det dag, så låt oss inte sova, utan gå med värdighet och inte vingla oss fram som om vi vore berusade.
Tänk dig en människa vars själ somnat in av leda och tillslutit sig för allt gott. Hon befinner sig nu i mörker. Tänk dig även en människa som är berusad av malört (Klag. 3:15) eller uppfylld av inbillad och överdriven visdom, vars ögon aldrig sett och vars öron aldrig hört tillräckligt (jfr 1 Kor 2:9); en människa som är omättlig när det gäller kärlek till pengar och materiella ting, ständigt törstig och dricker likt en vattusiktig – hon är ett nattens och mörkrets barn (1 Thess 5:5).
Det är inte lätt att skilja mellan dessa båda laster – lättja och rus. Den late är full av lystnad (Ords 13:4 äldre övers), med andra ord den sömnige är berusad.
Låt oss därför helga oss i dag och hålla oss beredda. Ja, bli beredda genom att skaka av oss nattens sömnighet. Låt oss eftersom det är dag helga oss från nattens berusning genom att bemästra den skyldiga åtråns häftiga galenskap. På dessa bud vilar hela lagen och profeterna (Matt 22:40): sky det onda och gör det goda (Ps 37:27).