Julaftonspredikan V:5

Framför allt måste vi söka tron, om vilken vi kan läsa att Gud har renat deras hjärtan genom tron (Apg 15:9). Saliga de renhjärtade, de skall se Gud (Matt 5:8). Sätt din tro till Gud, överlåt dig åt honom, kasta din börda på honom (Ps 55:23) och han skall sörja för dig, för att du med tillit och trofasthet skall kunna säga: Min hjälp och min räddare är du (Ps 40:18). Men detta förstår inte de människor som bara tänker på sig själva (2 Tim 3:2), som tror sig vara kloka, men som bara bryr sig om sig själva, som är måna om kroppen för att väcka begären (Rom 13.14) och döva för orden: kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er (1 Pet 5:7). Att förlita sig på sig själv är inte tro utan trolöshet, och det är inte förtröstan utan tvärtom otro att tro på sig själv. Tror gör en människa som varken tror eller hoppas på sig själv och som gjort sig lik ett krossat kärl (Ps 31:13). Förlorar hon sin själ, räddar hon den till det eviga livet (Joh 12:25). Endast hjärtats ödmjukhet förmår en troende själ att inte förlita sig på sig själv. När den ger upp sig själv, stiger den redan upp ur öknen stödd på den älskade och flödar över av fröjd.