Julaftonspredikan VI:2

Du som vet att Kristus är Frälsaren är redan förvissad om att han inte använder operationsknivar utan salvor och att han inte bränner utan smörjer. Men jag antar att det återstår en möjlighet, nämligen att någon av ädel härkomst undrande invänder – vilket Gud må förbjuda - om denne Frälsare till sin person är värdig denna uppgift. Jag tillåter mig emellertid att antaga att du inte är så äregirig, lysten och mån om din ära att du endast tar emot denna nåd om den kommer från någon av dina likar, under förutsättning att han skulle kunna göra ett sådant erbjudande. Om det skulle komma från en ängel, ärkeängel eller någon tillhörande det högre ståndet av de saliga andarna, skulle du sannolikt vara mindre avböjande. Med hur mycket större iver bör du då inte ta emot denne Frälsare, som har fått i arv ett namn som inte kan jämföras med någon annans (Heb 1:4), Jesus Kristus, Guds Son?
Undersök därför om ängeln, som förkunnar den stora glädjen för herdarna (Luk 2.10), inte tydligt anger dessa tre sakförhållanden: Han säger nämligen till dem: I dag har en Frälsare fötts åt er som är Herren Kristus (Luk 2:11).
Bröder, låt oss därför glädja oss och alltid vara lyckliga över denna födelse. Frälsningens nytta, smörjelsens mildhet och Guds Sons majestät förlänar Frälsaren en sådan beundransvärd glans att han inte saknar någonting av nytta, glädje och värdighet. Jag upprepar, låt oss vara glada, meditera över och förkunna för varandra detta underbara ord och denna ljuva mening: Jesus Kristus, Guds Son, föds i Betlehem i Judeen.