Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

10 mars 2007

Fastepredikan IV:1

Påbjud en fasta, kungör en högtidssamling
(Joel 2:15)

Fastetiden har nu börjat med sin karakteristiska fasta och jag vädjar till er kärlek att gå in för att hålla den. Det förefaller mig rätt och lämpligt att säga något om hur man skall fasta och vad det ger.
Först och främst, bröder, avstår vi från sådant som är tillåtet och får förlåtelse för sådant som inte är det och som vi har gjort. Om vi får förlåtelse för våra överträdelser, beror det på att en kort fasta räddar oss från fastor som varar i evighet? Vi har förtjänat Gehenna, där det inte finns någon mat, tröst eller något slut. En plats där den rike förvägrades till och med en droppe vatten som han bad om (Luk 16:24).
Fastan är god och saliggörande. Den befriar oss från eviga straff, då våra synder på detta sätt blir förlåtna. Men det är inte bara våra synder som blir förlåtna, utan våra laster blir till och med uppryckta upp med roten. Vi får inte bara förlåtelse, utan även nåd. Inte bara våra synder blir utplånade, utan vi skonas från sådana som vi skulle kunna begå i framtiden.