Fastepredikan IV:2

Jag vill bara lägga till en sak som är lätt att förstå, ty om jag inte misstar mig har ni ofta erfarit att fasta ger tillit och inre lyft åt bönen. Se hur fasta och bön förenas enligt Skriftens ord: Om en broder hjälper sin broder finner båda tröst (Ords 18:19 Vulg). Den som ber får kraft av att fasta och den som fastar får nåd till bön. Fastan ger spänst åt bönen och bönen helgar fastan och bär fram den till Herren. Vilken nytta skulle vi ha av fastan, om den – vilket Gud förbjude – skulle stanna på jorden. Må fastan lyfta på bönens vinge.
Men för att inte till äventyrs vara otillräcklig må den förenas med en annan vinge. Den rättfärdiges bönerop tränger in i himlen (Syr 35:21). Må vår fasta för att lättare ta sig in i himlen använda sig av två vingar: bön och rättvisa. Vad är rättvisa, om inte att ge åt var och en det som tillkommer honom? Ge således inte bara akt på Gud. Du står i skuld även till dem som är dina överordnade, liksom dina bröder. Gud vill inte att du ringaktar dem som han aldrig missaktar. Därför säger aposteln: Gör vad som är gott inte bara inför Herren utan också inför människor (2 Kor 8:21). Men du kanske säger: ”Det räcker om Gud godtar det som jag gör. Varför skall jag bry mig om andra människors omdöme?” Men du kan vara säker på att det är omöjligt att behaga Gud, om du får hans barn att ta anstöt eller handlar mot dens vilja som du skall lyda som hans ställföreträdare.