Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

13 mars 2007

Fastepredikan IV:3

Med tanke på att jag talat om fasta och rättvisa torde det vara lämpligt att också säga något om bön. Ju mer verkningsfull den är - vilket den är om den utövas som sig bör - desto mer förslagen brukar fienden vara att sätta hinder i vägen.
Bönen hindras stundom allvarligt av andens räddhågsenhet och en överdriven fruktan. Detta sker vanligtvis när människan tänker så på sin ovärdighet att hon inte vänder sin blick till den gudomliga godheten. Djup ropar till djup (Ps 42:8), ljusets djup ropar till mörkrets, barmhärtighetens djup ropar till eländets. Ty djupt är människans hjärta, outgrundligt djupt. Men om min orättfärdighet är stor, är din barmhärtighet större, Herre. När min själ är fylld av skräck (Ps 6:4), tänker jag på dina barmhärtiga storverk och andas lugnt vid minnet av dem, och när jag tänker på min egen förmåga vill jag bara betrakta din rättfärdighet.