Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

19 mars 2007

Fastepredikan V:5

Varje gång jag talar om bön tycker jag mig emellertid höra mänskliga tankar i era hjärtan, som jag ofta hört från andra och även i mitt eget hjärta. Hur skall man förklara att vi ständigt ber, men att sällan någon av oss utifrån egen erfarenhet verkar veta vad frukt bönen bär. Efter att vi har bett, tycker jag att vi är precis som tidigare. Ingen svarar oss med ett enda ord, ingen ger oss det minsta lilla och vi tycks ha bemödat oss förgäves.

Vad säger Herren i Evangeliet? Döm inte efter skenet, utan döm rättvist (Joh 7:24). Är inte en rättvis dom en trons dom? Ty, den rättfärdige skall leva genom tron (Gal 3:11). Lita på tron och inte erfarenheten, ty tron är sannfärdig medan erfarenheten är bedräglig. Och vad är trons sanning, om inte det som Guds Son själv har lovat oss: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så (Mark 11:24). Bröder, må ingen av er underskatta bön, ty jag säger er att han, som vi riktar vår bön till, ringaktar den inte. Redan innan den kommit över våra läppar har han bestämt att den skall upptecknas i hans bok (jfr Ps 139:16). Vi kan således otvivelaktigt hoppas på att han antingen ger oss det som vi ber om (jfr Joh 16:23) eller någonting nyttigare som han har i åtanke. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara (Rom 8:26), men han förbarmar sig över vår okunnighet och tar välvilligt emot vår bön. Även om vi inte får vad vi ber om på grund av att vi inte behöver det eller inte behöver det omedelbart, ber vi aldrig förgäves.