Fastepredikan V:7

Men många kanske invänder att de sällan upplever denna njutning som är sötare än honung, än självrunnen honung (Ps 19:11). På grund av att de blir frestade i livet, beter de sig modigare genom att omsätta dessa dygder i praktiken, inte för att därigenom uppleva glädje, utan för själva dygden skull och för att resolut behaga endast Gud, även om de inte upplever kärleken. Jag betvivlar inte att de följer profetens råd: Ha din glädje i Herren. Han talar inte om upplevelse utan om handling. Upplevelse är njutning, men handling är dygd.
Ha din glädje i Herren, säger han, det vill säga sträva därefter, ansträng dig att finna glädje i honom och han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Men se upp, när han talar om vad hjärtat begär, avser han det som förståndet godkänner. När du ser hur du är omgiven av Guds omsorg kan du inte beklaga dig, utan bör tvärtom satsa all kärlek på tacksägelse. Varje gång du av okunnighet ber om något som du inte behöver, lyssnar han inte på vad du säger, utan ger dig i stället något som du bättre behöver.
Så ger en jordisk far gärna bröd till sitt barn som ber om det. Men om barnet även ber om en kniv och fadern tycker att det är onödigt, skär han själv brödet eller ber någon av tjänarna att göra det för att undvika fara och möda.