Påskpredikan I:13

Hur blev det med det som ni sade: Om han är Israels kung, får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom (Matt 27 :42)? Ni ville bryta korsets sigill genom att lova att ni skulle komma till tro. Nu har det öppnats utan att brytas upp, så det är bara att tro. Ty om ni inte tror på honom som har uppstått, beror det på att ni inte heller skulle ha trott på honom om han hade stigit ner från korset.
Även om ni tar anstöt av Kristi kors enligt apostelns ord: Talet om korset är en stötesten för judarna (1 Kor 1:23), må åtminstone det nya i uppståndelsen väcka er. Vi är stolta över korset (Gal 6:14) och för oss som är räddade är det en Guds kraft (1 Kor 1:18) och, som vi har visat, fullheten av alla dygder. Må ni få er del av uppståndelsen. Men det kan ju vara så att den är en ännu större stötesten för er, och att det som för oss är en levande doft till liv, för er är en dödlig lukt till död (2 Kor 2:16).
Men varför insistera? Den äldre brodern stod inte ut med musik och dans och blev upprörd över att man hade slaktat gödkalven. Han stannade utanför och ville inte gå in (Luk 15:25). Bröder, låt oss gå in och fira högtid med renhetens och sanningens osyrade bröd, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat (1 Kor 5:7-8). Låt oss bejaka de dygder som korset anbefaller oss, nämligen ödmjukhet, tålamod, lydnad och kärlek.