Påskpredikan I:6

För att bringa judarnas falska anklagelser på skam räckte det med en enda sak, nämligen att han gick ut ur den förseglade graven, han som hade hånats med orden: Om han är Israels kung, får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom (Matt 27 :42). De hade ansträngt sig lika mycket att stänga och försegla graven som att slå i spikarna. Han segrade, lejonet av Juda stam (Upp 5:5), genom att gå ut ur graven och så göra någonting som var mycket större än det som de hade begärt. Finns det något som man kan jämföra uppståndelsens under?
Det är sant att vi kan läsa om tidigare uppståndelser (Matt 27:52), men de handlar snarare om återkomst till livet och var förebådande tecken som uppenbarade den tvåfaldiga överlägsenhet som kännetecknar Kristi uppståndelse. De uppstod alla för att dö på nytt, medan Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom om (Rom 6:9). Och åter döda behöver de återuppväckas igen. Men när Kristus dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud (Rom 6:10) i evighet. Med rätta säger vi följaktligen att Kristus är den förste av de uppståndna (1 Kor 15:20). Han uppstod så att han inte mer dör och han är odödlig.