Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

25 april 2007

Påskpredikan I:15

Vad betyder det att vi inte använder ordet påsk för Herrens uppståndelse, så att det för oss ser ut att mer handla om att återvända än att gå vidare? Dessa dagar har vi gråtit och ägnat oss åt botgöring, bön, inre samling och försakelse med en önskan att våra försummelser under årets lopp blir förlåtna och utplånade under denna heliga fastetid. Vi har lidit med Kristus (1 Pet 4:13) och blivit ett med honom (Rom 6:5) genom tårarnas, botgöringens och biktens dop. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den (Rom 6:2)? Varför har vi begråtit våra försummelser? För att på nytt återfalla i dem? Är vi åter indiskreta, fåfänga, misstänksamma, kritiska, lättretliga och hemfallna åt alla de laster som vi så uppriktigt har begråtit dessa dagar? Jag har tagit av mig linnet, skall jag ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, skall jag smutsa ner dem igen (Höga v 5:3)?
Nej, detta är inte en annan livsstil och på det viset får vi inte se Kristus. Det är inte den väg på vilken Gud visar oss sin frälsning (jfr Ps 91:16). Den som ser sig om passar inte för Guds rike (Luk 9:62).