Påskpredikan I:15

Vad betyder det att vi inte använder ordet påsk för Herrens uppståndelse, så att det för oss ser ut att mer handla om att återvända än att gå vidare? Dessa dagar har vi gråtit och ägnat oss åt botgöring, bön, inre samling och försakelse med en önskan att våra försummelser under årets lopp blir förlåtna och utplånade under denna heliga fastetid. Vi har lidit med Kristus (1 Pet 4:13) och blivit ett med honom (Rom 6:5) genom tårarnas, botgöringens och biktens dop. Vi som har dött bort från synden, hur skall vi kunna leva vidare i den (Rom 6:2)? Varför har vi begråtit våra försummelser? För att på nytt återfalla i dem? Är vi åter indiskreta, fåfänga, misstänksamma, kritiska, lättretliga och hemfallna åt alla de laster som vi så uppriktigt har begråtit dessa dagar? Jag har tagit av mig linnet, skall jag ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, skall jag smutsa ner dem igen (Höga v 5:3)?
Nej, detta är inte en annan livsstil och på det viset får vi inte se Kristus. Det är inte den väg på vilken Gud visar oss sin frälsning (jfr Ps 91:16). Den som ser sig om passar inte för Guds rike (Luk 9:62).