Påskpredikan I:18

Mina bröder, är det vår sak att döma de utomstående (1 Kor 5:12)? Endast om vi beklagar oss över att tidigare ha fångats i samma nät som de, prisar oss lyckliga över att av barmhärtighet ha blivit befriade och i broderlig kärlek begråter dem som fortfarande sitter fast. Låt oss önska att vi redan befinnes vara helgade och helt främmande för denna eländiga och vanhelgande vana. Må den heliga uppståndelsens dag för vår del inte medföra att vi blir mindre hängivna och vårt andliga liv det minsta försvagat. Låt oss i stället anstränga oss för att bli bättre och göra framsteg.
Må ingen efter denna stränga botgöring söka mänsklig tröst, utan överträffa sig själv genom att sätta sin tillit till den gudomliga barmhärtigheten, satsa på en förnyad tro och finna glädje i den helige Ande (Rom14:17). Den människa som uppstår med Kristus, firar påsk och skyndar till Galileen tyngs inte av minnet av sina tidigare synder, utan gläder sig och är upptänd av längtan efter evig belöning.
Ni mina älskade, som har uppstått med Kristus, sträva efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden (Kol 3:1-2). Också vi skall leva i ett nytt liv, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet (Rom 6:4). Genom botgöring och sorg efter Gud (2 Kor 7:10) finner ni er lycka genom att avstå från jordisk glädje och tröst till förmån för helig iver och andlig glädje.
Må detta bli oss givet av honom som lämnat världen och gått till Fadern (Joh 13:1). Han tar oss med (Höga v 1:3) och stämmer möte med oss i Galileen för att visa sig för oss (Matt 28:10), han som är över allting, Gud, välsignad i evighet (Rom 9:5).