Påskpredikan II:1

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor (Mark 16:1)

Genom aposteln vet vi att Kristus genom tron bor i våra hjärtan (Ef 3:17). Det förefaller således rätt att därav dra slutsatsen att Kristus bor i oss så länge tron är levande. Men så snart den är död, är även Kristus på sätt och vis död i oss. Det är alltså gärningarna som vittnar om trons liv, såsom det är skrivet: De verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, vittnar om mig (Joh 5:36). Aposteln som hävdade att tron i sig själv utan gärningar är död (Jak 2:17) ser inte ut att ha någon avvikande uppfattning.

Liksom rörelse visar att kroppen är levande, vittnar goda gärningar om en levande tro (Jak 2:18). Liksom själen ger kroppen liv och får den att röra sig och känna, är kärleken trons liv varigenom den verkar. Du kan läsa hos aposteln: Tron, får sitt uttryck i kärlek (Gal 5:6). Så om kärleken kallnar (Matt 24:12) dör tron, liksom kroppen när själen lämnar den.
Om du således ser en människa som modigt och hängivet utför goda gärningar och lever ett glatt och hederligt, kan du vara säker på att tron lever i henne, ty du har påtagliga bevis. Men det finns sådana som börjar med anden för att sluta med köttet (Gal 3:3). Vi vet att livets ande inte förblir i dem, vilket Skriften säger: Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid - hon är dock av kött (1 Mos 6:3). Och om Anden inte förblir, försvinner kärleken i sin tur, ty den har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande (Rom 5:5).