Påskpredikan II:2

Vi har redan sagt att Gud låter trons liv bo i kärleken och låter den få sitt uttryck i kärleken (Gal 5:6). Man kan således dra slutsatsen att tron dör om Anden drar sig tillbaka, då det är Anden som ger liv (Joh 6:63). Om det är sant att köttets vishet är död (Rom 8:13), råder det inget tvivel om att de som vi har glädjen att se levande, eftersom de späkte köttet genom anden, är att begråta som vore de döda när de nu lever enligt köttet.
Därför kan du läsa hos samme apostel: Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva (Rom 8: 13). Men olycklig är du, som är som en hund som vänder om till sin spya, och tvättat svin som vältrar sig i smutsen (2 Pet 2:22). Jag talar inte bara om dem som rent fysiskt återvänder till Egypten, utan även om dem som gör det till hjärtat, om dem som söker världslig njutning och saknar trons liv, det vill säga kärleken. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom (1 Joh 2:15). Vem kan vara mer död, än den som bär eld i sin famn (jfr Ords 6:27) och synd i sitt samvete, utan att känna av den, förfasa sig över den eller avlägsna den?