Pingstpredikan I:2

Det första som den osynlige Helige Ande gjorde, var att genom synliga tecken tillkännage sin ankomst, vilket var nödvändigt. Ju andligare dessa tecken är i dag, desto mer adekvata och värdiga är de den helige Ande. Då kom han över lärjungarna i form av tungor av eld (Apg 2:3) för att de med dem skulle förkunna ord och lag av eld. Ingen må klaga över att Anden inte uppenbarar sig på samma sätt i dag: Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta (1 Kor 12:7). Det är emellertid nödvändigt att säga, att detta skedde mer med tanke på oss än på lärjungarna. Varför behövde de behärska världens alla språk, om inte för att omvända hela världen?
Den Helige Ande uppenbarade sig för dem på ett annat sätt som mer angick dem, och detta gör han ännu i dag i oss. Det är tydligt att de blev rustade med kraft från höjden (Luk 24:49). De hade varit andligt missmodiga, men blev modiga. Det var inte längre fråga om att fly och gömma sig av rädsla för judarna (Joh 20:19). Tillförsikten i deras förkunnelse var nu större än den rädsla som tidigare hade fått dem att gömma sig. Denna förändring måste tillskrivas den Högstes högra sida (jfr Ps 77:11), förkunnade apostlarnas ledare som nyligen hade bävat vid en tjänsteflickas ord (Matt 26:69 f), men som sedan var modig när han blev slagen av folkets ledare. Skriften säger: Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Jesu namns skull (Apg 5:41), medan de tidigare hade övergivit Jesus och flytt (jfr Matt 26:56) när denne fördes inför Rådet. Vem kan betvivla att det var den starke Anden (Apg 2:2) som ingrep och som upplyste dem med sin osynliga kraft? Det som den Helige Ande nu verkar i oss (Gal 3:5) vittnar på samma sätt om honom.