Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:1

Bröder, denna ärorika högtid är till stor glädje för oss, om ni tillåter mig att säga så. Kristus tar emot sin enastående härlighet till vår stora glädje. Den fullbordar och avslutar alla tidigare högtider och utgör det lyckliga slutet på Guds Sons pilgrimsfärd. Ty han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting (Ef 4:10). Då han redan hade visat att han var Herre över allting på jorden, i havet och i helvetet, återstod det endast för honom att genom liknande eller mer övertygande tecken bevisa sig vara Herre över luften och himlarna.
Jorden hade erkänt honom som Herre vid ljudet av hans väldiga röst (Ps 68:34) när han ropade: Lasaros, kom ut! (Joh 11:43) och gav tillbaka den döde. Även havet hade erkänt honom, när det stelnade under hans fötter, även om lärjungarna trodde att han var en vålnad (Matt 14:26). Helvetet erkände honom i sin tur när han krossade kopparportarna och slog sönder järnbommarna (Ps 107:16) och där han fjättrade den omättlige mördaren som man kallar Djävulen och Satan (Upp 20:2).
Han, som uppväckte de döda, renade de spetälska, gav syn åt de blinda och spänst åt de haltande och genom ett andetag avlägsnade alla sjukdomar, blev allas Herre. Och med samma hand med vilken han hade gjort allting, återställde han det som hade blivit förstört. Likaså visade han sig vara Herre över havet och allt som rör sig i det, när han förutsåg att hans lärjunge skulle fånga en fisk med ett silvermynt i gapet (Matt 17:27) . Han visade tydligt att han hade fått makt över allt som anstiftas i helvetet, när han drog med sig luftens makter för att spika dem fast på sitt kors (Kol 2.14).
Han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld (Apg 10:38). Han uppehöll sig på slätten (Luk 6:17) och undervisade folket (Luk 5:3) och tog inför domarna emot örfilar. Hela hans liv på jorden bland människor var fyllt av möda för att verka frälsning på jorden (Ps 74:12).