Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

22 maj 2007

Predikan på Kristi himmelsfärds dag II:3

Bröder, vilken smärta och fruktan tror ni grep lärjungarna, när de såg honom skilja sig från dem och stiga upp i höjden? Utan stege eller rep. Omgiven av en änglaskara som inte behövde hjälpa honom for han upp till himlen i sin fulländade makt. Så fullbordades det som han hade sagt dem: Där jag är, dit kan ni inte komma (Joh 7:34). De skulle ha följt honom mangrant varthelst han hade gått på jorden. Med risk för att drunkna tillsammans med honom skulle de även ha kastat sig i havet, vilket Petrus hade gjort en dag (Matt 14:29). Men nu kunde de inte följa honom (Joh 13:36), ty den förgängliga kroppen är en börda för själen, det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar (Vish 9:15).
Det var mycket bedrövade över att se honom försvinna ur sikte, för vilken de hade lämnat allt (Matt 19:27). När vännerna hade blivit berövade brudgummen kunde de inte annat än att sörja (Matt9:15). De var även rädda för att bli lämnade ensamma (Joh 14:18) bland judarna och hade ännu inte blivit rustade med kraft från höjden (Luk 24:49).
Medan han välsignade dem fördes han upp till himlen (Luk 24:51). Sannolikt gastkramades han i sin innersta barmhärtighet vid tanken på att skilja sig från sina bedrövade och olyckliga lärjungar och överge deras stackars lilla grupp, om det inte hade varit för att bereda dem plats (Joh 14:2) och att det var bättre för dem att han berövade dem sin kroppsliga närvaro (Joh 16:7).
Vilken lycklig och skön procession! Inte ens lärjungarna fick deltaga, när Kristus fördes till Fadern ledsagad av de heligas själar och de himmelska makterna för att sätta sig på Faderns högra sida (Mark 16:19). Nu hade han uppfyllt allting (Ef 4:10), ty han som blev född bland människorna, levde bland människorna (Bar 3:38), led och dog för dem, uppstod, uppfor till himlen och sitter på Faderns högra sida.
Jag ser här livklädnaden som var vävd i ett enda stycke (Joh 19:23). Den fullbordas i denna himmelska boning, där Herren Jesus Kristus själv blivit fulländad och fulländat allting.