Predikan på Kristi himmelsfärds dag I:3

De gärningar som är värda belöning är emellertid säkrare och mer välgörande tecken. Det är inte svårt att förstå när dessa tecken entydigt vittnar om tro och frälsning. Den första handling som är gjord i tro och som får sitt uttryck i kärlek ( 2 Thess 1:11, Gal 5:6) är ett ångerfullt hjärta, varigenom demonerna blir fördrivna när synderna rycks upp med roten ur hjärtat.
De som tror på Kristus talar nya tungomål. Den gamla människans språk finns inte längre på deras läppar och de talar inte längre samma språk som förfäderna, ty deras håg hade kommit att stå till onda ord genom att rättfärdiga och urskulda sina synder (Ps 141:4 Vulg.).
När hjärtats ånger och munnens bekännelse (Rom10:10) utplånat de tidigare synderna (Apg 3:19) och det inte längre finns utrymme för återfall – ty nya synder blir värre än gamla (jfr 2 Pet 2:20) - gäller det att avlägsna ormar, det vill säga kväva giftiga ingivelser.
Vad skall man göra om en rot växer vidare och man inte genast kan rycka upp den, så att den väcker kroppens begär (1 Joh 2:16)? De skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift (Mark 16:18), ty efter Frälsarens exempel, slutar de att dricka så snart de smakat, det vill säga de säger nej så snart de fattat. På så vis tar de inte skada, ty det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus (Rom 8:1) och begär är ingenting utan samtycke.
Men det hindrar inte att vår kamp mot vår svaga och fördärvade böjelse är både mödosam och farlig. De som kommit till tro skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska (Mark 16:18), med andra ord genom goda gärningar täcka de över sjuka böjelser och vårda dem med detta läkemedel.