Predikan i påskoktaven II:1

Tre vittnar för oss i himlen

Vi har i dag lyssnat till ett avsnitt ur Johannes brev, där det sägs att det finns ett tredubbelt vittnesmål i himlen (1 Joh 5:7-8) och ett liknande på jorden. Enligt min uppfattning är det första ett tecken på stabilitet och det andra ett tecken på återställande. Det första har att göra med änglar, det andra med människor. Det första skiljer goda från onda och det andra rättfärdiga från syndare. Skådandet av den heliga Trefaldigheten vittnar till förmån för de änglar som förblev i sanningen, när den högmodige Lucifer gjorde uppror. Anden, vattnet och blodet vittnar till förmån för de människor som blivit räddade genom Guds barmhärtighet.
Varför skulle inte Fadern vittna till förmån för dem som har ärat honom som Fader? Men till Dig, du onde, säger han: Om jag är Fader, var är aktningen för mig (Mal 1:6)? Det är rätt att han inte vittnar till din förmån, ty du försöker tillskansa dig hans härlighet i din längtan att göra dig lik honom i stället för att ära honom. Du sade: Jag skall ta säte på gudaberget, jag skall bli som den Högste (Jes 14:13-14). Skulle du som är en skapad varelse sitta bredvid andarnas Fader? Det är förvisso inte till dig som det blivit sagt: Sätt dig på min högra sida (Ps 110:1). Du är oförskämd, ty du borde veta att det är den enfödde Sonens födelse före all tid, som gör honom lik Fadern och ger honom äran att sitta bredvid Fadern. När du försöker att roffa åt dig denna likhet med Fadern (jfr Fil 2:6) avundas du Sonens härlighet – den härlighet som den ende Sonen får av sin Fader (Joh 1:14) – trots att du inte ens förtjänar hans vittnesbörd.
Skulle deras gemensamme Ande föra hans talan som är förbannad av Fadern och Sonen? Man kan inte betvivla att Anden, som är en fredens vän, avskyr de högmodigas och bråkmakares hjärtan lika mycket som han tycker om att vila över de ödmjuka och fridsamma, och att han som är själva enhetens band reser sig mot dig till förmån för fred och enighet.