Påskpredikan IV:2

Det finns även människor för vilka han ännu inte är uppstånden. De ängslas över sina mödor, är bedrövade över sin botgöring och hela dagen plågade av döden utan att få andlig tröst. Om inte tiden förkortades (Matt 24:22), vem skulle då bestå?
För andra är han uppstånden, men ännu inte uppstigen till himlen. Full av godhet och mildhet är han fortfarande hos dem på jorden. De är helhjärtat hängivna, gråter i sina böner, suckar i sina betraktelser, är alltid glada och lyckliga samt sjunger halleluja dagen lång. Men de måste sluta med att leva på mjölk och vänja sig vid fast föda (1 Kor 3:2). Det är viktigt att Kristus lämnar dem (Joh 16:7) så att det blir ett slut på denna ”Jesus-på-jorden-fromhet”. Men när kan de förstå detta? De skulle genast klaga över att vara övergivna av Gud och berövade hans nåd.
Men om de väntar lite och stannar i staden tills de blir rustade med en starkare kraft från höjden (Luk 24:49), får de större andliga nådegåvor av den Helige Ande. Det är vad som hände med lärjungarna, när de blev upphöjda en grad och slog in på kärlekens enastående väg. De bekymrade sig inte längre för hur de skulle fälla några tårar, utan hur de skulle kunna besegra sin gemensamme motståndare och krossa Satan under sina fötter (jfr Rom16:20).