Påskpredikan II:12

Kryddorna för handen köper man till priset av underkastelse, som styr våra steg och ger oss nåden till ett saligt liv. Ty om olydnad är upphov till en annan lag i mina lemmar (Rom 7:23), vem vet om inte självbehärskning kommer av lydnad? Det är lydnaden som lär oss att hantera barmhärtighet och som undervisar och ger oss tålamod.
Närma dig en människa vars tro är död (Jak 2:26) när du har dessa kryddor. Men om vi överväger att uppväcka den, tänk på hur svårt det är att nå en människas hjärta som är tillslutet genom envishetens och högmodets sten. Jag tror att även vi skulle säga: Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss (Mark 16:3)? Men medan vi skälvande av fruktan drar oss inför ett sådant under, händer det ofta att Gud i sin sedvanliga godhet hör vårt hjärtas åstundan, och den som är död uppstår vid ljudet av hans väldiga röst (Ps 68:34).
Och med ett ansikte som strålar av glädje visar sig Herrens ängel för oss vid ingången till graven. Skenet vittnar om uppståndelsen. Hans ansikte har förändrats och lämnar tillträde till hans hjärta. Dessutom kallar han på oss och rullar undan sin envishets sten och sätter sig på den (Matt 28:2). Han visar oss även de bindlar (jfr Joh 20:6) i vilka hans tro varit invirad före uppståndelsen. Samtidigt förklaras allt som tidigare skett i hans hjärta och han bekänner hur han begravt sig själv, tillstår sin ljumhet och likgiltighet och säger: Kom och se platsen där Herren blev lagd (Matt 28:6 Vulg).