Påskpredikan IV:1

Under påskdagarna är Kristus för en del ännu inte född

Allt som vi kan läsa om Frälsaren är som läkemedel för vår själ. Låt oss därför vara vaksamma så att man aldrig skall kunna säga om oss: Vi försökte bota Babylon, men hon kunde inte botas (Jer 51:9). Var och en må utröna vilken verkan dessa hälsobringande botemedel har i den egna kroppen. För en del människor är Kristus ännu inte född och för en del har han ännu inte lidit eller uppstått. För andra är han inte uppstigen till himlen eller har ännu inte sänt den Helige Ande.
Hur fungerar hans ödmjukhet, han som ägde Guds gestalt men som inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss (Fil 2:6) – jag menar, hur fungerar Guds ödmjukhet i en högmodig människa? Vilka spår finns det av denna ödmjukhet hos dem som bara längtan och strävar efter världsliga rikedomar och hedersbetygelser? Gläder sig inte ert samvete när ni kan säga: Ett barn har fötts, en son är oss given (Jes 9:6)?
Men det finns människor för vilka Kristus ännu inte har lidit, människor som flyr möda och fruktar döden, som om han inte hade utstått vedermödor och besegrat döden genom att själv dö.