Påskpredikan II:8

Tankens tre kryddor köper vi för priset av vår egen vilja. När vi avstår från den, förlorar vi ingenting, utan vinner mycket. Vi byter ut den mot någonting som är mycket bättre, eftersom den egna viljan blir gemenskapens. Gemenskapsvilja är ingenting annat än kärlek. Vi köper utan betalning, får det som vi inte har och använder bättre det som vi har.
Men hur kan någon ha medlidande med en broder, som endast vill ha medlidande med sig själv? Kan man älska det rätta och hata orätt (Ps 45:8), om man älskar sig själv? Man kan låtsas inför människors ögon och bedra sig själv (1 Kor 3:18), så att man tror sig vara ledd av empatiskt medlidande eller nitisk rättvisa, medan det i själva verket bara är av egenkärlek och hat. Det är emellertid lätt att skilja mellan det som kommer från den egna viljan och kärleken, ty de är eviga motståndare. Kärleken är god och finner inte glädje i orätten (1 Kor 13:4 och 6). Däremot finns det ingen värre fiende till omdömesförmågan än den egna viljan, som förvirrar människans hjärta och förblindar förnuftets ögon.
Vi har sagt att dessa tankens tre kryddor – medlidande, rättsinnighet och omdömesförmåga – kan köpas till priset av den egna viljan.