Predikan i påskoktaven II:2

Bröder, är det förvånande om vi fruktar att detta ensliga vildsvin skall börja skövla Herrens räddhågade vingård (Ps 80:14)? Hur många vinrankor trampade han inte ner vid sin första plundring av den himmelska vingården? Men kanske har ni haft lättare att upptäcka hans högmod än hans enslighet? Jag preciserar: Avstod han, som gör anspråk på att sitta på tronen, från enslighetens last när alla änglar var ståndaktiga? Ni undrar kanske varifrån jag vet att änglarna var ståndaktiga? Jag har två tillförlitliga vittnen som båda intygar vad de har sett. Jesaja säger: Jag såg Herren på en hög och upphöjd tron. Serafer stod ovanför honom (Jes 6:1-2). Och Daniel säger: Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom (Dan 7:10). Vill ni ha ett tredje vittne för att saken skall avgöras på två eller tre vittnes ord (5 Mos 19:15)? Jag citerar aposteln som blev uppryckt till den tredje himlen (2 Kor 12.2): Är inte änglarna andar i Guds tjänst? (Heb 1:14).
Alla de som tjänar är ståndaktiga. Men du som är fiende till fred vill sitta på en tron? Du gör förvisso Anden bedrövad (Ef 4.30) som låter bröder bo i ett hem (Ps 68:7). Du kränker kärleken genom att skapa ofrid och bryta sönder fredens band (Ef 4:3). Därför är det välförtjänt att Anden, som ogillar din avund, enslighet och ditt trots, vittnar om änglarnas kärlek, enhet och frid, då de inte lämnade sin ställning utan stannad kvar på sin post.
Nog om det vittnesmål som avlägges i himlen.